beccasblogg-

Alla inlägg under oktober 2014

Av Becca - 30 oktober 2014 17:15

Jaha...
Grät i floder i går men jag vet att jag tog rätt beslut.

Varför kan jag inte få bort känslan över att det snart är slut?!
Jag menar; Jag har ju honom kvar hos mig, jag kommer bara sluta rida och avbryta inridningen
Men ändå känns det som att... det snart är över.
Frågade mig själv om jag var redo...
Nej, men vad fan ska jag göra?

Låg kvar LÄNGE i sängen och tänkte igenom allt innan jag slutligen tog mig upp.
"Jocer... Älskar dig otroligt mycket... nu sätter vi punkt och vänder blad, right?"
Han bara tittar på mig men det räckte för att veta att han känner likadant.
Greppar tag i Kieffer-sadeln och bär upp den till huset.
Värken i armarna och ryggen kamouflerade för smärtan i hjärtat...
Tog upp Hubertus-sadeln också...
Vill jag verkligen det här?
Varför gör jag så här?
Om jag ångrar mig kan jag väll bara bära tillbaka sadeln?
Svar:
Nej men jag måste
För Jocers bästa
Nej... nu drar vi streck och lämnar det här bakom oss
...
Vem försöker jag lura?! Jag kommer aldrig glömma ridturerna med Jocer!
Men jag är rätt fine med det...

Pluggar in hörlurarna och går ner till vårat hus nere på byn
Det gamla huset får mig alltid att slappna av.
Man är liksom aldrig ensam? Man känner att något är där men bara... som en vakt ya' know?
Svårt att förklara men så är det..
Så efter att ha rensat tankarna VET jag att jag har gjort rätt...

Kram på er!

Av Becca - 29 oktober 2014 18:44

"When you're at the end of the road And you lost all sense of control
And your thoughts have taken their toll
When your mind breaks the spirit of your soul
Your faith walks on broken glass
And the hangover doesn't pass
Nothing's ever built to last
You're in ruins

One, 21 guns
Lay down your arms, give up the fight
One, 21 guns
Throw up your arms into the sky, you and i"
(MetroLyrics) 21 guns - green day

Nu gör jag det enda som känns rätt.
Har tänkt igenom det här i flera timmar nu... ja, mera faktiskt, månader...
Försöker att vara stark, inte gråta men inte heller vara arg på mig själv.
Bara tacka, le och backa.

Nu ger jag upp.

Jag har kämpat mig blå i ansiktet, gråtit och svettats för att få det att fungera.
Men ärligt talat, hur jävla länge ska man kämpa?
"Ge aldrig upp Becca!"
Aldrig? Aldrig någonsin? Inte ens när det bara känns fel och man mår rent ut sagt förjävligt över det?

På mina bara knän så tackar jag Jocer för ALLT!
Alla ridturer, alla skratt, alla "bråk", alla sena kvällar... jag skulle kunna fortsätta i evigheter!
Men har kännt länge att det inte fungerar längre.
Jag som person har förändrats TOTALT och Jocer... ja han står ju inte precis stilla i sin utveckling.
Det har börjat skära sig allt mera mellan oss.
Förut kämpade jag verkligen, gick in i stallet med en beslutsamhet som till och med chockar mig själv, och bara körde. Hon gav verkligen ALDRIG upp.
Men nu... jag orkar ibte längre kämpa lika mycket, inte lika hårt, inte lika ihärdigt.
"Kemin" som vi en gång hade finns inte längre.
Skulle inte vilja säga att jag ger upp... jag sätter snarare bara punkt här och nu, tackar och vänder blad.
Sätter delvis punkt av den anledningen men den främsta orsaken är nog att det börjar... närma sig slutet...

Fan, ni måste förstå det här inte är lätt!!

...jag börjar känna det... tror jocer också vet om att han sjunger på sista versen.
Fan, fan, fan, FAN vad det här är jobbigt!!!
Men jag har sjukt nog redan börjat packa ihop. Samla ihop mina saker, kolla över så att de verkligen är mina och börjat förbereda mig.
När jag far hem säger jag alltid hejdå en gång extra, pussar honom en gång till, kramar om honom och VERKLIGEN njuter av hans värme. Drar in lukten av honom ända ner till magen och titttar en gång extra...
Det är liksom inte mycket kvar..

Och jag vill inte pressa saft ur en utpumpad frukt så därför kommer jag bära in sadlarna till källaren så att de inte möglar i väntan på nästa.
Jag kommer också bära in tränset imorgon, är inte helt säker om jag orkar dra strecket helt men kanske..
Undrar vad jag ska göra med täcket... ska nog låta det hänga och när han går bort ska jag nog fråga om jag får ta med mig det... som ett minne.
Lovade mig själv att inte gråta men tårarna börjar falla just nu.

Givetvis kommer jag inte vända honom ryggen och bara anta att han ska dö inom 24 timmar.
Inte heller ska jag gå omkring och vänta på telefonsamtalet. Vem vet, det kanske kommer om fem år!!
Ska jobba på lite med NH och andra mark-övningar.
Det är igentligen det enda som hindrar mug att falla ihop och kollapsa helt; att jag ändå kommer få jobba med honom.

Som sagt var: det här är en av de tyngsta beslut jag någonsin har tagit och behöver tid och svälja det.
Det här INTE något jag kom på för typ två timmar sedan, det här något jag har tänkt på länge nu!

Kram på er... och snälla inget hat, detta är beslut som kommer från djupet av mitt hjärta. Det känns helt enkelt inte rätt längre!

Av Becca - 29 oktober 2014 15:13

Först och främst: Hej på er! FÖRLÅT för uppehållet!

Okej bloggen... har två nyheter... eller en bra nyhet och ett ganska tråkigt besked.

Vi börjar med det bra antar jag..
Tappade bort mina ridbyxor för typ två år sedan och gissa vad som bokstavligt talat kastar sig i mina händer när jag öppnar garderoben?
MINA RIDBYXOR!!
För två år sedan säckade de bara på mig men nu idag satt de som en smäck! Whoop!
Ganska lame men men...

Till beskedet...
Shit, det här känns så jävla tungt i hjärtat. Mitt hjärta väger seriöst ett ton just nu...
Jag måste besluta mig typ nu...
Har tänkt på det länge men aldrig tagit modet och orken till mig att VERKLIGEN tänka över det.
Så nu gäller det antar jag...
Fan... förlåt men jag måste verkligen få tänka igenom det här.
Ska försöka ge er ett svar till i kväll...

Kram på er...

Av Becca - 23 oktober 2014 22:09

Har blandade känslor. ..
Hoppas verkligen Amanda mår bra, det är ett orosmoln som skymmer solskenet right now...
Men annars har jag inte mått bättre!
Sjukt grymma människor man har!
Ett hett tips som kommer ge dig lycka är att omge dig själv med människor som verkligen bryr sig och får dig att skratta!
Skrev på Instagram och råkar nämna bloggen. Knappa en kvart senare ramlar en kommentar in: "Har du en blogg?"
Sätter i halsen och tänker att nu är det kört.
Har skrivit allt på bloggen, verkligen! Mår jag dåligt har allt hamnat på bloggen.
Och jag undviker verkligen mina problem så gott det bara går.
Nej, jag vill inte prata med någon. Nej, jag vill inte ha hjälp. Nej jag vill absolut inte ha något drama.
Men samtidigt vill jag verkligen inte gå in och ta bort dom där inläggen från i somras.
Det handlar om mig och absolut inte att jag har hängt ut någon på bloggen för sånt skit gör jag INTE.
Tycker det är sjukt lågt av bloggare att hänga ut andra!
Så nej sånt har jag inte gjort om ni misstänker det.
Men men, biter i det sura äpplet och ger min kusin blogg adressen och bara hoppas att hon inte lägger märke till de. Och om hon gör det så håller hon klaffen om det...
Hon har alltid betytt mycket för mig, en av de få i släkten som jag ser upp till. Så att gå och vänta på respons i några dagar var att vänta på sin dödsdom.
Är helt jävla beredd på ett "Jahapp... kan du inte bättre Becca?"
Men när mobil piper till och hjärtat sjunker ner i magen så får jag ett sms där hon säger att allt kommer ordna sig och att hon finns där för mig.
... vänta...
Va?
"Jag finns här för dig!"
"Allt kommer att ordna sig, njut bara av högstadiet!"
"Du är så klok och fötståndig"
Stirrar mig blind på orden och magen blir bara rosa fluff. Vill bara lägga ner och låta tårarna komma men ni känner mig, jag kan inte gråta.
Så sitter Andlöst kvar på sängen och tittar tomt framför mig.
Jag kan skriva i evigheters evigheter men det där jävla sms:et räddade mig från en svacka jag var på väg in i.
Nästa dag får jag ett sms från wilma som frågar om jag är ledig nån helg.
Alltid! Så hon kommer imorgon och jises vad jag längtar! Mycket att skvallra om... heheeee <..<

Har börjat inse att jag är eller börjar bli den personen jag vill vara.
Jag vill vara hon som alla kan känna sig hemma med, inget konstgjort skit, hon som inte tar någon skit, inget skitsnack!
Har också börjat drömma... SHIT!
Becca, kan hon verkligen drömma?!
Jorå! Nyligen har hon börjat...
Men en enorm dröm jag har är få gå en konsert av Ed sheeran...
Ed...
Ed...
Ed sheeran. ..
Min hjälte... Shit vad mycket han betyder för mig!
"Men gud! Du gillar honom bara för hur han ser ut!"
Vänta liiite, har du sett Ed sheeran?! Har du verkligen?
Nej, det snyggaste är han absolut inte.
Men har något annat som får en att älska den han är!
Måste man gå efter utseende?!! Sjukt!! Han är hur söt som helst! Ingen är ful!!
Okej, om vi säger så här då;
Ed sheeran är vacker!
Sluta fnissa och inse faktum!

Det snöar som FAN här! Har säkert snöat 10cm idag som minst!!
Igår satt jag i en skog med mina klasskamrater, skrattade och sög in skogsrök (är lagomt hes idag och jackan luktar rök) kan berätta om det senare...

Skippar nog idrotten imorgon... maxtest och mens... NJAAA...
Kram på er!

?

Av Becca - 21 oktober 2014 11:32

Så här ser mina fingrar ut 24/7...
Kramen

Fan

Av Becca - 20 oktober 2014 19:53

Allt har kännts så bra länge nu men idag vill jag bara höja volymen, blunda jävligt hårt och glömma allt.
Jag vet inte ens vad som har hänt, jag vilö bara inte!
Skolan... shit vad tungt det kändes imorse. Grät nästan när jag drog på mig kläderna...
Inte blir bättre av att jag får världens jävla anfall på gympan, golvet börjar snurra och illamåendet tränger upp...

Är trött resten av dagen och på biologin sitter jag bara och flabbar. Tillslut vänder sig David sig om och stirrar på mig
"Du är ju fan dum i huvudet!"
Fnittrar bara trött... gör en misslyckad nigning och flabbar åt det i tre minuter.
Klarade mig fint ändå, 45minuters lektion men drar bara tre snuskiga skämt för Irja.
Någorlunda rumsrena var de oxå...
De brukar de inte vara...
Det är en slags test jag har med nya människor, jag drar ett någorlunda barnvänligt skämt och ser hur de reagerar.
Det finns några alternativ:
De som inte fattar alls
De som bleknar till och vet inte vars de ska ta vägen medans jag skrattar arslet av mig.
De som tittar på mig med en "är-du-helt- jävla-seriös-nu-blick
De som spinner vidare där och flabbar...

Nu har jag fått mig själv på bättre humör!! Great job Becca!
Kram på er!
(Här får ni mina känslor i text och lite att vila ögonen på :D )

mcr

Av Becca - 19 oktober 2014 11:51

Snacka om att få en kalldusch igår när man läste Amandas blogg... Tänker på dig! Det dödar mig att jag inte kan göra mera än att "skicka en tanke"
SUCK! men men...

Till rubriken... MCR...
My Chemical Romance
Ett band som först och främst gjorde punk rock.
'Gjorde'? Ja... Dom har splittrats...
Men dom gjorde många klassiker som typ "Welcome to the black parade"

"Varför lyssnar du på ett band som inte ens finns längre?"
Freddie Mercery är död men varenda jävel har någon gång lyssnat på "We are the champions" , "Don't stop me now" & "the show must go on"
Så vars vill du komma?
Jäkligt bra band om du gillsr punk-rock!

Jag och Clara såg en bild på en kille (vet inte vem det är, bilden var ett par år gammal)
Anmärkningsvärt var nog hans hår.
Svart & stod åt alla håll. Sjukt snyggt om jag får säga det själv. Och en läpp piercing hade han.
Ler gillande mot Clara som bara spärrar upp ögonen.
"Skämtar du Becca?! Är den en sån du ska ha? Din mamma kommer att dö!"
Ahahahah xD
Jag har nog ingen 'typ' när det kommer till killar.
(Det här är ögonblicket mina kompisar börjar vråla om att jag visst har en typ)
Jo okej, ni har rätt. Luke Hemmings med peircad läpp och bandana i håret faller mig direkt i smaken.
(Och min älskade kompis Olivia håller med mig...)

Inte blir det väll bättre av att jag vill färga håret rött och pierca läppen...
Det kanske går an med att färga håret för mamma men peircingen... där tar det stopp... SUCK!

Nä men nu har jag lyckats knåpa ihop ett inlägg! Kram på er!

Av Becca - 18 oktober 2014 19:11

Herrejävlar...

Sitter framför datorn och försöker hitta rätt fil på den föratt fixa headern när det smäller.

Det smäller så högt att hela huset skakar till i hela huset och de knappt tätade fönstren skakar till.
Studsar upp och rusar in i vardagsrummet.
"Vad fan var det där?!"
Min arroganta lillebror rycker bara lite på axlarna och återvänder till pappas fancy telefon.
"Men visst fån hörde du det också?!"
Elias nickar och jag rusar runt i huset men allt står på sin plats.
"Vars small det då?!"
"Utifrån"

Nej.
Nej.
Nej.
Nej.

Skärrat plockar jag upp Yassie i famnen och viskar i hennes päls en tyst bön om att det inte är det jag tror.
Yassie skakar som fan (livrädd för allt som smäller) så jag klappar om henne.
Jag kliver i mina skoterskor och säger stelt åt Elias att jag måste kolla vad som small.

Bilder som får magen att vridas om spelas upp framför mig.
Om det är vad jag tror vill jag inte se det.
Jag vill inte alls se det.
För om jag ser det vet jag att jag kommer få allvarliga psykiska problem. Problem som kommer sluta med sjukhus.
Men när jag rundar husknuten snackar mina fötter för mig.
Jag springer snabbare än någonsin och sladdar ner till stallet.
Minusgraderna spelar plötsligt ingen roll.
Snälla.
Snälla.
Snälla.

Med en salt smak i munnen tittar jag upp och ser en enorm brun häst stå en bit bort i hagen.
Jag ser från flera meters avstånd att han är på helspänn, blicken spänd i skogen och huvudet högt.
Plötsligt får han syn på mig, frustar till och möter mig i galopp i stallet.
Först och främst: min häst galopperar inte, han är travare och klår alla hästar jag har mött i snabbast trav.
Sen ser jag på hela honom att han är skärrad.

Lockar in honom och klappar om honom med tårarna som bränner i ögonen.
Stänger och låser stallet jävligt noga innan jag går upp till stallet.

Paniken jag fick när jag sprang ner mot stallet... fan i helvete vad sjuk känsla det var.
Men han lever. Min Jocer står nu i ett varmt stall och tuggar på hö.
Det är rätt tydligt att det var någon som skjöt... i närheten. .
Om det var på Jocer eller inte vet jag inte men herregud.
Det var första tanken som slog mig när det small.
"Nu är han borta"
Och frågan är, vad hade jag gjort om jag kommit ner till stallet lagomt för att se honom falla till marken och färga den röd?
Vi var ensamma hemma...
Usch, jag vill inte ens tänka på det.
Han lever och mår bra... min fina prins...

Becca

Hej och välkommen!

Lever i Norrland och har hästar som hobby!

Läs mer om mig i inläggen ;D

Fråga mig

8 besvarade frågor

Omröstning

Vilket tema på nya headern?
 Hästar
 Romantik
 Lantligt
 "Djup"
 "Dikter"
 Poems ^^

Länkar

Senaste inläggen

Kategorier

Sök i bloggen

Gästbok!

Arkiv

Besöksstatistik


Skapa flashcards